det är det jag vill
Vi satt på herr kaj igår, tre fina människor, och drack vin, lyssnade på musik och pratade länge och mycket. Vid tre blev människorna trötta och tänkte gå hem, så det blev hem till Kristian där de fina somna så sött. halvsju låser jag så fint upp dörren här hemma, haha.. ingen hade märkt och jag, stor som jag är, förklarade nyss för mina små söta föräldrar att jag kunde legat död på gatan utan att de visste. varför säger jag sånt? då kommer jag varje helgkväll få höra min ringsignal ett antal fler gånger än vanligt. (detta var min saga).
vinvinvinn. nu mår jag skit, ska lägga mig och kolla på Vänner och försöka skratta åt dem och lite åt mig själv. hihi. ikväll bli re klassfest, ohyes, nu i dimman vill jag helst bara krypa ner under mitt tjocka täcke och föreställa mig en påhittad värld. det är vad jag vill, vad vill du baby?
bjuder på livet
en fin helg i goda vänners lag, terassmys och vattenpiprökning spenderades fredagen till. på lördagsschemat stod det artonårsparty a la Cajsa den snygga vilket blev oerhört lyckat. Det serverades en smakfull soppa till middag och sedan blev det dans hela natten lång. bokstavligt talat. det är så trevligt. åt ett edmansk grillkött på söndagen, kände mig hyfsat bakis och låg och stekte i den edmanska trädgården. pluggade lite matte. myste. söt helg.
nu ser vi framåt. studiemotivationen är inte på högsta nivå men det är bara att kämpa på för det ligger högar runt om mig som borde studeras igenom. oh nooo! annars bjuds det på klassfest i helgen, får se hur det ska gå när julia är på. wooo. fredagen får bjuda på någon annan festlighet så det väger upp. hi hi
Här dansar vi så snyggt i våra utklädnader. tema: yrke. jag: elitidrottare. eyyyy
dunndunndunn
Köpt emmabodabiljett nu. internetbiljett. jag vill ha en riktig hårt biljett som jag kan tugga på. men whatever, jag har en biljett och jag ser framemot var den kan erbjuda. pusspusspuss
nu får ni se något ni aldrig sett
fråga inte mig varför jag började inlägget så, men det var det första som dök upp innaför mitt rundformade huvud. förlåt för min gnälliga ton i det passerade inlägget men jag var bitter. insåg idag med mötet av andra individer att det inte var så farligt, och det är ganska skönt att inte ha ihopklibbade toppar som är delade på fem. no no, amanda den fina skrev "lägg upp bilder då?" och jag menar, eftersom jag inte har överstigande statistik på besökare så får jag väl tillfredställa mina nuvarande läsare. så julia tog fram den lilla digitalkameran som aldrig används och tog några ovana posebilder. oja, inte så vackert. inte så. men det må duga och kanske får du/ni en skymt av mitt nyklippta hår? (svårt att se någon skillnad, hahah. men det är faktiskt tio centimeter kortare!)
jag vet jag vet. hejhå jag hatar dét så.
men så när jag gick runt med digitalkameran så blev jag sugen på att fotografera mitt rum, foto är inte mitt ess i ärmen dock men kolla nu så ska ni få se vad lilla julia trollat fram. mohahah
hejhå, lite fin utsikt och så. lugn i själen blir man av vatten om ni inte visste?
Annan info om mig.
jag jobbar hela jävla juli i sthlm och lite till, fem veckor totalt. hälsa på och mys uppe i huvudstaden.
Emmabodafestivalbiljetten är som sagt bokad, 31 juli- 2 augusti. mitt i jobbet blir det lite pundarfinal. oja.
Valborg (tis-sön) ska tillbringas i umeå hos systerisabell!
Peace out
vill ha tillbaka min klyvna topp
filmen Monster grep tag i mig och jag blev ett monster, en sevärd film som utbildar dig.
Jag satt och kolla på barndomsbilder för en liten stund sedan och kände mig plötsligt väldigt nostaligisk, hade varit trevligt att träffa alla de underbara människor som en gång varit en väldigt viktig del av ens liv. Så underbara människor som tappas bort påvägen då man funnit nya. Efter detta fick jag en ny saknad. Jag fick panik över mitt överslitna hår som bara vuxit men inte behandlats väl under vägens gång, moder jord fick klippa mig. hur mycket? nja, ta så mycket som är slitet. jaha, tittar bak och ser att över tio centimeter av mitt hår som ligger slängt på golvet. det är tio månders tid. tio månder av mitt liv. åhh jag ser så fel ut. och så kände jag mig som ett barn igen, för nu sitter jag och surar och vill inte prata med min egentligen så välvilliga moder.
jag känner mig som den svarthåriga mannen han känt sig om blondinen hade
ansat hans skägg. åh.
så känner jag mig, hur känner du dig?
lycka föder inte olycka
Nästa helg slingrar sig mot mig. usch ja, en helg utan stim och stoj är ok, men två då blir det svårt. Min moder tvingar med mig till stockholm för att träffa släkt och mysa. nej jag vill inte. jo du ska. jaha. jag är snäll och ger upp. det enda trevliga är att bea kanske också ska dit då så vi kan ha följe i bilen och att jag får se en man som är runt ens egen ålder och inte femtioplus. oh jippey.
om tjugo minuter ska jag och moder gräs gå och träna, springa, svettas och spänna ikapp med muskelknuttarna på gymmet. köpte ett par vita converse häromdagen, sedan upptäckte jag att halva Göteborg traskar runt i dessa.
de förbereds inför festival i sommar, då ska de slipas och bli vackra. mihi. om min kära chef inte misstycker ska jag och kära vänner åka till Emmabodafestivalen och röja. sjunga. dansa. dansa. röja. leva. hångla. pussas. vara äckliga. mm.
tränatränaträna. oh no inte varje muskel utan vilka? haha
det vita som låg på marken var ett tecken, glöm inte
Där står man och dansar till alla som inte dansar är väldtäksmän och livet är en dans på rosor. kanske för man har ett ungdomsöga, kanske för att man har alkoholer i bloder som sprider lycka. whatever, lyckans lycka sprids iallafall. Däremot vill jag inte spela en omänsklig varelse som fastän livsmotgångar bara dansar på, utan att tänka. utan att gräva. Det är lätt att blunda. (fast jag dansar på jävligt mycket, därför jag har en jävla predikan om att man kanske inte borde göra så..)
Jag låg och sov djupt för en timme sedan. hade inte ställt klockan "så vaknar när jag vaknar". Mamma kliver in och jag blir arg. arg som en varulv men orkar inte öppna munnen framtill hon öppnat munnen och pratat ett tag. Bonussysterns barn i magen är borta. sju månader och barnet dog. lägre än en procents risk. bara grät, tårarna rann.
Varje gång tårarna rinner finns alltid Linnea där. nio sjuka månader sedan. en hel graviditet. tror inte på själscirklar men de som gör kanske tror att det finns en ny Linnea med samma själ? underligt.
Vi ses i ett happpyinlägg.