det vita som låg på marken var ett tecken, glöm inte
Där står man och dansar till alla som inte dansar är väldtäksmän och livet är en dans på rosor. kanske för man har ett ungdomsöga, kanske för att man har alkoholer i bloder som sprider lycka. whatever, lyckans lycka sprids iallafall. Däremot vill jag inte spela en omänsklig varelse som fastän livsmotgångar bara dansar på, utan att tänka. utan att gräva. Det är lätt att blunda. (fast jag dansar på jävligt mycket, därför jag har en jävla predikan om att man kanske inte borde göra så..)
Jag låg och sov djupt för en timme sedan. hade inte ställt klockan "så vaknar när jag vaknar". Mamma kliver in och jag blir arg. arg som en varulv men orkar inte öppna munnen framtill hon öppnat munnen och pratat ett tag. Bonussysterns barn i magen är borta. sju månader och barnet dog. lägre än en procents risk. bara grät, tårarna rann.
Varje gång tårarna rinner finns alltid Linnea där. nio sjuka månader sedan. en hel graviditet. tror inte på själscirklar men de som gör kanske tror att det finns en ny Linnea med samma själ? underligt.
Vi ses i ett happpyinlägg.